Cajsa på Facebook

Sitter på flyget på väg hem efter två veckors resande. Det kändes coolt att åka från tävling till tävling, och jag skulle absolut klarat att åka en vecka till. Men nu blir det hem och sedan en LET access i Schweiz nästa vecka.

Helt ärligt, och jag vill vara ärlig mot er, så jag är ganska besviken över tävlingen i Barcelona. Jag tyckte verkligen om banan och allt kändes bra inför tävlingsdagarna. Jag kom i flowet direkt och gick -2 första dagen, men på nått sätt så gjorde de mig så spänd och jag spelade inte alls med samma självförtroende och lugn de sista tre dagarna. Precis nu innan jag gick på planet så pratade jag med Terry i över en timma och vi diskuterade vikten av att inte vara rädd för vad som ”kommer hända”, inte vara rädd för att slå ett dåligt slag eller egentligen inte tänka alls utan bara svinga fritt. För jag kan känna att när jag är spänd, som jag varit mycket både i Marocko och denna veckan så vill jag försöka kontrollera situationen, jag vill så gärna att det ska gå bra och jag försöker liksom  ”tvinga” fram ett bra slag – vilket ni som spelar golf vet att då blir det aldrig lika bra som när man svingar fritt och härligt. Jag och Terry pratade om många olika anledningar och diskuterade olika sätt att tänka och orsaker osv, men just den här biten med kontrollbehov tyckte jag satt rätt i prick. För jag är en ganska kontrollerade person, jag tycker om att veta exakt vad som ska hända, när och hur. Vilket kan vara bra för det skapar ett driv, men just när jag blir spänd så hanterar jag det inte alls bra och det är något jag måste bli bättre på. Vi måste komma på en process eller något som fungerar när jag blir spänd: hur ska jag kunna fortsätta svinga lugnt och hålla mig i bra tankar även under pressade situationer där jag blir spänd och nervös. 

Jag tänkte bara ge ett exempel på det här så ni förstår hur tankegångarna går i mig och varför vi kom och prata om det. Under sista varvet igår så kände jag innan varvet att jag hade absolut kapacitet att gå lågt, och jag var inställd på att idag skulle bli en riktigt bra dag. Jag hade riktigt bra fokus på start och spelade riktigt bra första elva hålen. Jag hade 3m birdieputt på 2an, 3m birdieputt på 4an, 3m birdieputt på 5an, 2m birdieputt på 6an och 5m birdieputt på 8an sen satte jag en putt utanför green på 10an och en 8m putt på 11an. Så jag skapade mycket birdiechanser och var -3 efter 11 och då helt plötsligt kommer det tankar i huvudet ”det här går ju bra”, ”kanske kommer spela in en del pengar ändå”, ”nu är jag på par totalt i tävlingen” och så vidare.  Jag har inte haft en enda sådan tanke på de 11 första hålen, men när jag går till 12e tee kommer de alla på samma gång. Och därifrån tappar jag mitt lugna och fria spel, nu är fokuset på outcome. Treputtar 12, 13, 14, chip två putt 15, treputt 17 och 18 = en ren j*vla mardröm om jag får säga det. Det var verkligen helt hemskt. Allt på grund av dumma tankar som tar sig in i huvudet.

Låter så enkelt att bara ”fokusera på rätt saker” och jag vill att det ska vara så enkelt men just nu är det inte det men vi ska jobba på det och jag vet att vi kommer hitta bra processer för att ta sig runt tankarna.

Sådana här detaljer är så mycket viktigare än en bra sving och jag och Terry pratar mycket om det mentala. Under tävlingsveckorna så pratar vi varje dag, under inspelsvarv och innan tävling pratar vi flera gånger per dag för att gå igenom allt inför veckan och sedan under tävlingsdagarna går vi igenom runden efter varje dag. Verkligen så tacksam för allt han gör för mig, och den viljan och drivkraften han har för att göra mig bättre är otrolig och något som jag är säker på kommer ta oss långt.

Kollade på min samtalslista på Whatsup och ja, vi pratar tydligen en hel del haha.

 Ha en fin vecka, KRAM

 

 

Stort tack till mina sponsorer!